Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrligt ljuda i osäglig samklang.
Och de sjöogo såsom stjernor sjunga
på sin segervandring omkring solen
(som den store forntidsvise hörde),
då de himmelska härolder sändas
ut från ljusets medelpunkt att sprida
stilla sken till töckenmantlad jordkrets,
ned i menskohyddor, menskohjertan;
så de sköna harmonier flöto
rundtorn vandrarn, tills han hunnit målet
och vid flammande Allherrskarthronen
tyst och bidande sitt öga sänkte.
Men till skalder ne och till de vise,
som vid domarsätets sida suto
i otäljbart antal vid hvarandra
lutande emot de gyllne harpor,
böjde Allah stråIbegjutet anlet,
sporde dem med mäktig Gudastämma:
"kannen J den hit ur jorden gångne ?""
Och de reste sig och svar te alla:
"Ja, vi känne honom! Bland de arma,
"som i vantrons dunkel, otrons midnatt
"utan hopp och utan ledning gingo,
"utan tanke på ett bättre, spred han
"lif och ljus, hugsvaleise och värma,
"lyftade de skumme från sin irrfärd
"uti tanken på sitt höga urhem,
"eldade ett halfforvikiadt slägte
"genom herrlig sång till högstämd känsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
