Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
vänligt susa öfver gröna ängar,
svalkande af solen brända blommor.
Ocb de klingade som källan klingar
i sitt friska språng ur marmorhällen
under silfverrena droppfall, Ijuiligt
för den trötte vandringsmannens öra,
som försmägtar under ökenfärden.
Så den sköna luftmusiken framflöt
dallrande lik dunkla grottans echo,
tills gestalten vid det hunna målet
framför Helighetens thronpall nedsjönk.
Och till hjeltarne och till de vise
och ful skalderne från gudastolen
vände Allah Ijusbekransadt anlet,
sporde dem alltså med väldig stämma:
"Kännen J den upp till domen komne?"
Men de starke hjeltarne, som suto
lutande emot de gyllne svärden,
svarade: "vi känne honom icke."
Och de höge vise och de ädle
skalderne, som i begrundning suto
lutande emot de gyllne harpor,
svarade: "vi känne honom icke."
Då från höga Gudamajestätets
gyllne strålthron strömmade en hcrrlig,
Öfverhimmelsk glans och helig klarhet
kring oändlighetens azurslätter,
och den Ende talade och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
