Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yra vildt och ändra former
under stormens jettevingar;
kan ock någongång, då vinden
fört ett frö* i fjerran rymden,
och då solens vana stråle
mildrad gjutes öfver fälten,
ur sitt ofruktbara sköte
alstra fram ett strå, en planta,
som af dolda källor näres
och i sena tider Vexer
upp till palm med herrlig krona.
Men den lilla öknens yta
blir dock lika stel och jemnad,
ginge stormens vilda ande
än så våldsam fram deröfver;
röjer intet drag af fägring,
smyckas ej af ros och grönska,
sände solen än så varma,
milda, ljufva kärleksblickar.
Natt och dag och storm och sol-lugn,
moln och klarhet, allt är lika
för den evigt stumma Öknen.
Ty den är ett öfvergifvet,
tomt och döfvadt menskohjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
