Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modren.
Bland Alavas Öde kullar,
på ruinen af ett grusadt
fàltverk, blodbesprängdt och svartbrändt,
satt en qvinnoskepnad ensam,
höljd i en försliten mantel,
svarta håret vildt och upplöst,
kinden blek och tärd, och munnen
hårdt och bittert sammanpressad,
och ur hennes djupa ögon
lyste dystert en förening
utaf vanvett och förtviflan.
Satt hon så i dagens hetta,
satt hon så i nattens stormar,
blicken oaflåtligt fästad
på de fjerran blåa bergen.
Skygg skred der mulåsnedrifvarn
fram och stannade med sången,
då han såg den tysta’qvinnan.
Skygg förbismög guerilleron,
fjellets örn, då han fick skåda
hennes djupa, mörka blickar.
Skygg och rysande red munken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
