Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då, när qvälJens sista rosor bleknat,
klara stjernan simmar genom molnen,
och den svala natten, stum, högtidlig
stundar, då naturens öga slutes,
fågeln slår sin sista drill och tystnar,
allt blir stumt, och aftonvinden bortdör,
endast vattenfallet fjerran brusar
doft, och skogsrå’t skrider fram ur klyftan
och, vid bäckens sorl mot blomstertufvan,
anslår under ekarna sin harpa.
Ja, det var en annan tid. Jag ser den
än, jag ser naturen än, som fordom,
men jag ser den endast genom galler!
Brutna toner af en sång i stormen,
lågan af en enslig eld på heden,
doftet af en mejad ört på ängen,
detta är mitt lif, mitt lif i döden.
O! jag har ju med en sonlig kärlek
älskat dig, natur, så varmt, så troget;
hjertligt har jag älskat dig, o moder, *
ty mitt hjerta moderligt du värmde.
Många fröjder hafva mig besvikit,
många blommor vissnat på min bana,
ungdomslifvets skära him la skimmer,
återskenet af all klarhets klarhet,
har med sina drömmar tynat undan;
men min ande sträfvar utan hvila
efter frihet, frihet, flämtar, längtar
ur sitt fángsel, skakar sina fjettrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
