- Project Runeberg -  Dikter / Första samlingen /
117

(1851-1852) [MARC] Author: Gudmund Leonhard Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MM——la—^wgrtlM—wttjmtág—mi mié......■ inr

117

Stum ar han nu; ej som stormstiiladt haf:

stum som en graf.

Nästa minuten
haf vet kan brusa, — men grafven blir sluten.

Ögat, som strålade eldigt och käckt,
blickar nu liknöjdt; dess låga är släckt
Ej ur vulkanen mot himlarna flammar
elden, som sprängde sin fjeJlstarka kammar;
glöden är svartnad i lidelsens ugn;

ytan är lugn.

Kanske derunder
sjönk ett Pompeji i härjningens stunder.

Fruktan och hopp, som på verldslifvets haf
jaga de dödlige, vet han ej af.
Stelnad han sitter i nattliga töcknen,
som den uråldrige Memnon i öknen.
Endast då morgonsol, herrlig och ny,

höjer ur sky

gyllene klinga,
höres en suck ur hans stenbröst si? tvinga.

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/1/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free