- Project Runeberg -  Dikter / Första samlingen /
122

(1851-1852) [MARC] Author: Gudmund Leonhard Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jaga löjet ifrån blick och kind;
och den arme, jagad ut i striden,
ler ej mer i tiden.

Endast den kan le, som allt har pröfvat,
sett det sista blifva sig beröfvadt,
den, för hvilken intet återstår,
den som hoppet icke mer kan gäcka,
den som intet mörker kan förskräcka,
der han på sin midnattsbana går,
den som längesedan sett sin gröda
utaf frosten härjas teg för teg,
som betecknat med -sitt blod det röda
lifvets pilgrimsvandring steg för steg,
han blott ler förutan återvända
mot sin vallfarts ända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free