Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jHiT I ■ II - ––- —**––––■"- 1,r ’* • "•-
129
Dig, Allfader! lof ve jublande strängar,
Du, som leder vilsna Öknarnas söner,
Du, som är med oss i sorg och i glädje,
som med fädren Du var!
Lifvets skönhet dör. Det spänstiga hjertat,
slappadt, slöadt, mäktar icke som fordom
svälla stolt och varmt af ungdomens lågor,
af den väldiga brand.
Vårens fagra rosor, barndomens lekverk,
rankans svällda kransar, njutningens nektar,
lagrens friska telning, slingad bland mvrthnar,
allt fördunstar och dör.
Men i Ödemarken, stödd mot en tistel,
ensam med min Gud, jag Honom vill prisa,
som det goda gaf och, då det försvunnit,
kraft och glädje mig blef.
Utan Dig, o Gud! förgången jag vore,
men med Dig jag går mot mötande mörker
och, fast bröstet flämtar, foten förblöder,
sjunger pilgrimens sång:
Klinga harpa, gladt mot öppnade himlar,
flyg min sång högt ofvan vandrande verldar,
nå i salig domning skapelsens ursol,
Herren, Herren vår Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
