Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
så eldad gladiatorn, lejd för guld
att döda eller dö i Romas circus.
Så herrlig täfling kunde endast ske
der priset var odödlighet, och spelet
var helgadt åt den ypperste bland gudar;
och derför nämnde Greklands son olympiskt
hvad högt och skönt han tänkte sig i lifvet.
På azurhvalfvets middagshöjd i klarhet,
af inga töcknar dold, stod Helios
i ren och helig glans; från gudens panna
de klara strålar flödade till jorden.
Då böd härolden hvila bland de glada,
stridsvarma ynglingar, och kampens gny
afstannade, och fram till domarsätet
i stum förväntan trädde kämparna,
af stoft och svett behöljda. Från sin plats
steg silfverhårig domare; för honom
de gröna, friska segerkronor lades,
ljuft doftande, nyss brutna uti lunden.
Med ljudlig röst han sedan ropade
de unga segersälles namn och prydde,
vid folkets bifallsrop, de ungas lockar
och sänkte på de böjda hjessor ned
Olympias belöning, oljekransen.
Men sist af alla ropade den gamle
som segrare i täflingslopp och brottkamp
Nikon och Evmelos från Rhodos.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
