Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och om vårt svarta långskepp gungar oss
till Elis kuster då, som nu. vi kämpa
ej mera i den kära fadrens åsyn
och till hans hjertas fröjd, som nu: vår seger
är hansl vår krona vare äfven hans!"
Så sagdt, de båda ynglingarne gingo
bort till den gamle, som med öppen famn
emot dem stapplade; men inför fadren
de sina oljokrönta hjessor sänkte
och togo segerprydnan af och satte
på silfverhvita lockarna de gröna,
ljuft doftande, nyss brutna segerkronor,
och lyfte så på starka armar opp
den kära hördan, gingo fram i folket
och ropade med hjeltekraft i hopen:
"Diagoras den gamle tillhör segern!"
Och som en ljungeld genom folket lopp
det glada gensvar ifrån tusen munnar:
"Diagoras den gamle tillhör segern!"
Och som en flod, ur vinterbojan löst,
såT dånade ett högt, omätligt bifall
Ibland Achiverna i tempellunden.
Och som ett upprördfc haf med höga vågor,
så följde all församlingen till templet
den sköna barnakärlekens triumftåg.
Och af en stråle från de högre verldar
föryngrad, genomglödgad och förklarad
den gamle satt på sina hjeltesöners
omslutna armar, lutande framåt
och lade till en mild välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
