Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Dngkarlsbetraktelse.
Vestigia terrent.
Det är förunderligt med äktenskapet,
det obegripligaste nnder mån;
ty alla vilja störta sig i gapet,
och alla vilja åter derifrån.
Det måste vara fanstyg i det hela,
fast det kan ega sina små behag.
På tràldom stöter det, det kan ej fela;
och derför, den som aktar sig, är jag.
Beslag, embargo, qvarstad och seqvester,
det känna alla flickor som en bok.
Men skam få den, som tvingar mig och faster
min fria nacke under toflelok.
Dock, mot sin vilja nalkas man till gränsen
af Hy mens intägt. Hur skall detta gå?
Den konseqvensen, ja den konseqvensen,
det vore skönt att rädda den ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
