Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock förekommer mig ibland som skulle
all denna galenskap egentligen
till raseri uppstegras för att tysta
en hemlig oro, något gnagande
här innanför. Ibland ser jag hans öga
oroligt irra kring, och själen tyckes
då fjerran dväljas; men det varar kort
Snart är han åter mera stormande
än någonsin förut och synes täfla
i dårskap med de argaste i laget
Och nu, då morgonsolen sticker fram,
nu gå de gode herrarne till sängs,
på ljusa dagen, för att få sig nattro
och hemta krafter till förnyad målro.
(Sång och stoj höres från palatset.)
Så! vackert, vackert, ädle dårhusämnen!
J sjungen troligen på sista versen.
Det lilla ordet item kan ej räcka
i allan evighet; och derpå följer
ett annat litet ord, som heter amen,
hvarpå gemenligen plär följa punkt
Långt bättre klang i gamle kungens tider
det gälla jagthorn öfver dal och sjö,
då sol rann upp ur dunkla lagerlunden,
och män med hästar, spjut och hundar drogo
till lejonstriden i den mörka skog.
Då var det annat Nu kan gamle Hassan
ej duga bättre till än gå allena
och mumla i sitt hvita skägg.
(Drottningen inträder.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
