- Project Runeberg -  Dikter / Andra samlingen /
33

(1851-1852) [MARC] Author: Gudmund Leonhard Silverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33
ZEYN (vänder sig till lwfvet.)
Emirer! Paschar! Kådis! ülemas!
Uppvaktningen är ändad. Allah vare
med eder! Gån! [de gå.) Du Hassan, Muchtar Aga
och fyra stumma kunna stanna qvar.
Jag kan behöfva er. Min höga moder,
snart skall ni finna allt hvad jag har funnit,
blott vi få rätt på stenen.

DROTTNINGEN.

Det är knuten.
En sådan sten jag i mitt lif ej skådat.

ZEYN.

Än du då, Hassan?

HASSAN.

Nej. ^^^H

ZEYN.
An Muchtar?

MUCHTAR.

Herre!
Jag vill bli hängd, om denna stenen finnés.

ZEYN.

Det låter illa nog för dig. Välan,
så vill jag sjelf ta rätt på den. Hur länge
har allt det skräpet legat der i vrån?
En hop af gamla, klufna sköldar; sablar
med brustna klingor; ärgiga, förnötta,
skinnlösa kopparpukor; rostbelupna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free