Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
DROTTNINGEN.
Ha! Vid Profetens graf! Hvad ser jagi Gudi
Hvad ljus, hvad glans och herrlighet! [betänker sina ögon)
Förbländas
ditt öga ej?
ZEYN.
Jag ser mot målet, moder.
[närmar sig långsamt.)
Hvad höga, herrliga gestalter! Andar
i diamantskrud höljda! Ingen dödlig
har danat er; — helgjutna gingen J
ur himmelsk konstnärs hjerna, som hans tankar!
Hvad heligt lugn i dessa drag! hur enkla
och majestätiska! Den glans, som strömmar
från er, invaggar själen i ett ljufligt,
vemodigt men dock fröjdrikt känslorus.
Jag känner att min själ blir ljus Tid åsyn
af denna helgedom. Dock ännu finnes
ett rum för tomhet och för natt. Så länge
ett sådant finnes, är ej allt fulländadt;
det måste blifva klarhet öfverallt.
Jag anar att för mig är ännu mycket
att verka; ty — den nionde, — den stoden, —
hvar är då den? — Den måste blifva min!
Men hvar och hur? — Se der! på gyllene
fotställningen, en rulle 1 — Atlas tror jag? —
Helt visst en skrift. - Låt se {tager och uppvecklar ruUm.)
Hvad skådar jag?
Se hit, min moder; känner du den handen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
