Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Den nionde. Taflor från en saga utur Tusen och en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Dock blef han högre, ädlare än du;
då teg han still och lät sin ära tala.
Men, du är ung. Din anblick fröjdar mig.
Ännu en gång, var helsad, Zeyn Alasman! —
Men nu till saken. Hvad åstundar du?
ZEYN.
Du vet det ju, I th uriel.
ITBURIEL.
Har du
fullkomligt öfvervägat din begäran?
Är du beredd att derför offra allt,
att allt försaka för en okänd vinning?
ZEYN.
Välan, du fordrar mera ord. Så hor mig.
För dig vill jag mitt hjerta andas fram
så varmt, så djupt en menniska förmår det:
Har du om våren sett i Persistan
de unga flickorna vid rosenhäcken,
hur hvarje morgon de oroligt speja
om blomstrens konung icke låter se sig,
om rosen icke snart slår ut i herrlig,
förförisk fägring, hur de längta då
och hur de sörja att den icke kommer? —
Har du i berg och ocken länge färdats
och blickat mot en tung och molnig himmel
och oupphörligt trott dig se en strimma
af sol och blåluft, men förgäfves väntat
och endast skådat nya digra skyar? —
Har du vid festligt mål hört flöjter tona,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
