Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men detta glada lif ej profvet höll,
for stormar tändes ej den skära flamman.
En kulen vind strök fram, och genast föll
min sköna trollverld i ruiner samman.
AU verlden blef ett lik,
på sviket hopp och brustna hjertan rik
och arm på kärlek.
Jag hade blifvit man, och öde stod
den skona ungdomsstaden i ruiner.
Dock qväfves ej det himlaburna mod,
ty stjernan, som min dunkla vag beskiner,
betecknar att jag har
än mycket, mycket för mitt hjerta qvar
till mål för kärlek.
Det år din stämma, gamla fosterjord,
som i mitt bröst hörs mäktigt återskalla.
For dig jag lefva vill, du helga nord,
och till ditt hjerta skall jag en gång falla.
Min vagga och min graf,
tag du det högsta, som en dödlig gaf;
min sista kärlek!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
