Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nourmahal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nourmahal.
Jag dricker lif, jag dricker död
trån dina läppar, sköna qvinna!
Jag känner flammhet feberglöd
i alla mina ådror brinna,
då vid ditt bröst i qvällens stund
jag frossar i det varma ruset,
och månans glans och stjerneljuset
försilfra dunkel poppellund.
Ditt svarta öga strålar då
som solen mot mitt druckna öga.
Ditt hjertas pulsar hör jag slå
så snabba, mäktiga och höga.
Min hela verld, det är din famn,
der Edens ljufva frukt står mogen,
och saligheter utan namn
belöna kärlek tyst och trogen.
Jag dricker död, jag dricker lif
der dina nektarvågor strömma.
Är det väl gift du skänker"? — Gif!
Jag tvekar ej att drycken tömma.
Blott fast i armarna mig slut,
då jag i dödens timma dignar.
En kyss i afskedets minut! —
och glad mitt öde jag välsignar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:57:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/glsdikt/2/0123.html
