Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Der fladdra fanor bland spetsarna opp;
mer tydlig tyckes den tågande tropp;
den vidgas, den vexer, den ökes allt mer;
ej slut på den skaran man ser.
Men på Bergsängs höjd stånda skepnader två,
en vandrande sven och en gubbe gro.
De skåda den skimrande andesyn,
då ropte den unge med lågor i hyn:
"Hur skönt att mig blef på min färd till del
den herrliga hägringens spel!"
Ett ömkande, harmfull t löje sig spred
ur den gamles öga mot ynglingen ned.
Han talte med grallik t isande hån:
"så säga de skenvise sunnanifrån!
allt tro de sig inse och allt förmå;
ej mycket de mäkta ändå".
"De orda om synvillors gyckleri.
De ana ej anden som dväljes deri.
Vi känna väl bättre i bygden här
det lif som rör sig på insjön der.
Spörj kulla vid härd, fråga vallhjon i skog!
Förvisso, de veta det nog."
"Det är kung Gösta, som tågar igen;
med honom de redlige Dalamän.
Han har talat deruppe å Mora strand;
han har kastat bland folket den flammande brand
De gå man ur huse, som fordom tid,
till seger i stormande strid."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
