Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väl are vi trögast i Dalarnas lag,
dock velom vi hasta i dag!" —
Den gamle sjönk samman, som dimmorna dö.
Försvunnen var synen från stilla sjö.
Ur skogen smög hviskande morgonvind.
Det glänste en tår på den unges kind.
Han böjde sin hjessa i stumhet och bad.
Han höjde sitt öga och qvad:
"Skall den svenska äran i spökskum natt
blott fladdra som irrsken kring ned myllad skatt,
som gengångarn går i sin riddarsal
och manar det multnade ättartal?
Skall nutids veka, vacklande ätt
kunna se den i ögat rätt ?"
"Skall i tidernas tunga, hotande höst
än horas dess manande hjelteröst?
Skall den icke, då ofärd vid råmärket står,
springa upp, som en lefvande, Öfvande vår?
Det har varit så förr, kan väl bli så än:
ännu lefva svenske män."
"Helt visst skall den höja i strålande dag
de gamla, de välkända anletesdrag-
Helt visst kommer stunden, om sent eller snart,
då det fordna på nytt varder uppenbart
Och de slägten, som bygga i Svithiod då,
de skola väl se och förstå."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
