Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då i en dal, som branta klippor skydda
För blixtens viggar och orkanens hot,
Der fridens änglar bygga lugnt sin hydda,
Jag satte ändtligen en gång min fot.
Jag var så ensam, ensam med min oro,
Och stormens andar undan med mig foro.
Må våldet gerna fega sinnen späka,
Och list dem fånga i fdrsåtets nät:
Jag älskar bränningar, pom vildt sig vräka,
Volkanens eld och åskans majestät;
Min fria själ trifs helst på lejoryagter
Och sofver bäst vid dån af katarakter.
Långt hellre ser jag blod än qvinnotårar,
Jag älskar faror mer än dans och lek,
Verldshafvets böljor mer än jordens vårar;
Jag hatar ödlors kryp och ormars svek.
Med smickrets röst jag aldrig lärde sjunga
Och bär ej nånsin hånung på min tunga.
Det hven omkring mig: friska vindkast buro
Min eldsjäl framåt på sitt yra tåg —
Och hvassa ilar luften genomskuro,
Som skeppets framstam klipper hafvets våg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
