Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser vid ett kasernfönster af en gammal uhlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon ser ej, hon ryckes, hon vet ej hvarthän;
Hon skälfver förvirrad på svigtande knän,
Hon tvekar, hon darrar, hon faller.
Två själar, som gjorde bekantskap helt nyss,
Ljuft smälta ihop i en vällustig kyss
På läppar, som röda koraller.
Allt är så fullmoget, så saftigt och skärt;
Eldblickarna mötas hängifvet och kärt,
Tills hjerta upplöses i hjerta.
Ack, finge de följas till helvetessjön,
Blef Orcus för dem den förtrollande ön,
Och döden en gudasäll smärta.
Dock pinas rimsnidarn rätt dugtigt ibland,
Om ej han pegasen har riktigt i hand
Och icke använder kapsonen.
Då går det ”nach Hölle” med hela hans ridt:
Han törnar emot, om han durchar för fritt,
Än magten, än opinionen.
Och ger han på vägen en åsna ett rapp,
Bums då alla åsnorna skena i kapp
Att hämnas och skräna för resten.
De ”kjesa” väl tölpigt på stackota ben,
Men de äro legio, han är blott en,
Och hvad gör ett bakslag af hästen?
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
