Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsarens afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen dig jag mist, min lycka sett sitt nedan,
Och biltog själ trifs helst på främmad jord!
Ack, hoppet vinkar ju om bragder redan,
Som skola jaga smärtan öfver bord.
Fribytam blod — och inga tårar gjuter;
Han lifvets lif i lastens yra njuter!
Men, Nanny, du, min leihads skönsta blomma,
Min sista bön får icke afslå mig:
Om före mig du dör — att till mig komma
Och som en ängel uppenbara dig*
Men glöm det ej! I mina mörka öden
Så skönt det är att hoppas in i döden!
När sist jag stupar, — armens muskler vekna,
Och klingan sjunker ur min matta hand,
Då pulsen stannar, kindens rosor blekna,
Och ögat slocknar som en kolnad brand,
Jag tjusad skall med fallna änglar dricka
I mörkrets djup din skål, min stolta flicka!
Men räds ej, om der skulle gå tillbaka
Till dig en natt ett lik i svepningsskrud:
Korsårens spöke, som ej kan försaka
Att se en gång iinnu sin drömda brud;
Ty icke förr han finner ro i grafven,
Men irrar fredlös på de vida haJVen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
