- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
8

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemgiften

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tåget blåste och satte sig i gång. Under resan, som
drog en timma, yttrade de ingenting vidare till
hvarandra, ty de båda gamla sofvo icke.

Så fort de kommit ut från Saint-Lazare-bangården,
sade Lebrument till sin hustru:

»Tycker du icke, min skatt, att vi först skulle bege
oss ned på boulevarden och spisa frukost? Så kunna vi
senare komma helt lugnt tillbaka för att hämta kofferten
och låta bära den till ett hotell.»

Hon samtyckte genast:

»Ja, låtom oss gå bort till en restaurant och spisa
frukost. Är det långt?»

Han svarade:

»Ja, icke så alldeles i närheten, men vi taga väl
omnibusen.»

Hon blef förvånad:

»Hvarför skola vi då icke hellre taga en droska?»

Han började leende att gräla på henne:

»Är det på det viset, du visar din sparsamhet? En
droska för fem minuters väg, sex sous i minuten, det
generar dig minsann icke.»

»Det är sant,» sade hon en smula häpen.

En stor omnibus körde förbi, dragen af tre hästar i
rad. Lebrument ropade:

»Konduktör! Hej, konduktör!»

Den tunga vagnen stannade. Den unge advokaten
sköt fram sin hustru och sade helt hastigt till henne:

»Sätt dig inne vagnen, jag sätter mig ofvanpå, så
att jag åtminstone får röka en cigarrett före frukosten.»

Hon fick icke tid att svara, konduktören, som hade
fattat henne i armen för att hjälpa henne upp för
trappsteget, skuffade henne in i vagnen, där hon helt förvirrad
föll ned på sätet, medan hon genom bakfönstret såg sin
mans fötter klättra upp för stegen och försvinna.

Hon blef sittande utan att kunna röra sig mellan en
tjock herre, som luktade tobak, och en gammal fru, som
luktade hund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free