Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sängen n:r 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vaxdukskaschett honom ett bref. Han slet upp det
och läste:
»Min egen älskade!
Jag ligger på sjukhuset och är mycket, mycket sjuk.
Vill du icke komma och besöka mig? Det skulle
bereda mig en sådan glädje!
Irma.»
Kaptenen blef blek, och gripen af medlidande,
utbrast han:
»F—n i det, stackars flicka! Jag skall gå dit, så
fort jag spisat frukost.»
Och under hela frukosten berättade han till höger
och vänster, att Irma låg på sjukhuset, och att han, vid
den onde, nog skulle få ut henne. Det var ånyo de
preussiska djäflarnas skull. Hon hade naturligtvis stått
alldeles ensam utan ett öre och varit nära däran att dö
af svält, ty de hade säkert plundrat henne på alla
hennes penningar.»
»Ah, de gemena uslingarna!»
Alla officerarna blefvo helt rörda att höra honom.
Så fort han vikit ihop sin servet och lagt den i
ringen, steg han upp, tog sin sabel från klädhängaren, sköt
fram bröstet för att göra sig mager och få gehänget
häktadt kring lifvet, och skyndade sig bort med brådskande
steg för att begifva sig till kommunens sjukhus.
Han hade väntat att genast få tillträde, men det gick
icke så lätt för sig, man nekade honom bestämdt
tillåtelse att komma in, och han måste vända sig till själfva
öfversten och förklara honom saken, hvarefter han fick
ett par rader med sig till direktören.
Efter att en stund ha låtit den vackra kaptenen stå
och vänta i sitt förmak, tog direktören slutligen emot
honom, utfärdade den begärda tillåtelsen och
öfverlämnade den åt honom med en kall och ogillande hälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
