Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund af sin förmögenhet eller längden af sina
mustascher, voro nedtyngda af vapen, yllepersedlar och
guldgaloner; de talade med dånande röster, diskuterade
fälttågsplaner och läto förstå, att ensamt de buro det döende
Frankrike på sina skvadronörskuldror. Men det hände
ofta, att de voro rädda för sina egna soldater, riktiga
galgfåglar, ofta till ytterlighet tappra, men
plundringslystna och utsväfvande.
Det hette, att preussarna redan stodo färdiga att
rycka in i Rouen. Nationalgardisterna, som i två
månaders tid varit ifrigt sysselsatta med att företaga
försiktiga rekognosceringar i de kringliggande skogarna och
då och då skjuta ned någon af sina egna skiltvakter,
och som gjort sig beredda till strid hvar gång en liten
kanin kommit buskarna att prassla, hade dragit sig
tillbaka till sina respektive hem. Deras vapen, deras
uniformer, hela den mordiska utrustning, hvarmed de ända
till för kort tid sedan spridt förskräckelse utmed
landsvägarna på tre mils omkrets, hade plötsligt försvunnit.
Omsider hade de sista franska soldaterna gått öfver
Seinen för att marschera vidare till Pont-Audemer öfver
Saint-Sever och Bourg-Achard; och efter dem allesammans
kom generalen till fots mellan två ordonnansofficerare;
han var förtviflad, ur stånd att kunna våga företaga
någonting alls med dessa olikartade rester af en stor här,
och själf bortryckt i den fullständiga upplösningen af ett
folk, som varit vant vid att segra, men som nu, trots
sin legendartade tapperhet blifvit ohjälpligt slaget.
Därpå sänkte sig en djup ro, en tyst och ängslig
bidan öfver staden. Många korpulenta borgare bland
stadens stöttepinnar, hvilkas mod affärslifvet för länge
sedan förslöat, afvaktade oroligt segrarnas ankomst,
darrande för, att deras stekspett eller deras stora
köksknifvar möjligen kunde betraktas såsom vapen.
Allt lif tycktes hafva upphört; butikerna voro stängda,
gatan tyst. Då och då smög sig en af invånarna, skrämd
af tystnaden, hastigt och tyst bort utmed väggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
