Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämaste min: »Vi mottaga med tacksamhet ert
anbud.»
Det var blott det första steget, som föll sig svårt,
då Rubicon en gång var öfverskridet, gingo de på af
hjärtans lust. Korgen blef tömd. Utom alla förut
nämnda läckra saker innehöll den vidare en lefverpastej,
en lärkpastej, ett stycke rökt tunga, några päron, en
platt honungskaka, småkakor och en syltburk med
asiagurkor och inlagd lök, emedan »Frodiga Lisa» liksom alla
kvinnor tillbad allt, som var hårdsmält.
Det kunde dock icke gärna gå för sig att spisa
hennes mat utan att tala till henne, därför började de prata
med henne, först med en viss förbehållsamhet och
därefter, då hon uppträdde fullt korrekt, med större
otvungenhet. Fruarna de Bréville och Carré-Lamadon, som båda
voro vana att umgås med många olika slags människor,
visade sig taktfullt älskvärda. I synnerhet grefvinnan
var öfvermåttan nedlåtande såsom blott mycket förnäma
damer, som veta, att ingen smuts kan nå upp till dem,
våga vara det; hon var ytterst intagande. Men den tjocka
fru Loiseau, som i sitt sätt påminde om en gendarm,
fortfor att vara lika stum; hon talade föga och åt mycket.
Samtalet rörde sig naturligtvis om kriget, det
berättades förskräckliga saker om preussarna och
framdrogos hjältemodiga drag från fransmännens sida; och
samtliga höllo loftal öfver de andras mod. De
öfvergingo snart till personliga upplefvanden, och »Frodiga
Lisa» berättade med uppriktigt känd sinnesrörelse och med
den värme i sina ord, som detta slags kvinnor stundom
kunna lägga i dagen, när de gifva utlopp åt sin vrede,
hvarför hon hade lämnat Rouen: »Jag trodde att börja
med, att jag nog kunde stanna,» sade hon, »jag hade
dragit försorg om, att jag hade ett rikligt förråd, och
jag ville hellre ha några soldater inkvarterade än fly
bort, jag vet icke hvart. Men då jag väl fick se
preussarna, kunde jag icke härda ut. Blodet kokade i mig
af raseri, och jag grät af skam hela dagen. Ack, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
