Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ville icke ens gå med upp, då hans hustru,
som var nära att falla omkull af sömnighet, kom för
att hämta honom. Därför gick hon ensam och lade sig, hon
var nämligen morgontidig af sig och steg upp med
solen, medan hennes man däremot var en nattuggla, som
alltid var färdig att sitta länge uppe med goda vänner.
Han ropade efter henne: »Glöm icke att värma mitt
äggöl,» och vände därpå ånyo hela sin uppmärksamhet på
spelet. Då de andra omsider insågo, att man icke kunde
få något ur honom, förklarade de, att det var tid på att
komma i säng, och hvar och en gick till sitt.
Morgonen därpå stego de tidigt upp med ett
obestämdt hopp, en ännu större längtan efter att komma
vidare och en riktig fasa för att behöfva tillbringa ännu
en dag i den förskräckliga gästgifvaregården.
Men ack! Hästarna stodo fortfarande i stallet, och
kusken var fortfarande osynlig. Då de icke visste, hvad
de skulle taga sig till, fortforo de att trippa rundt
omkring vagnen. Frukosten blef mycket bedröflig;
stämningen beträffande »Frodiga Lisa» hade blifvit liksom
afsvalnad; ty efter att ha sofvit på saken, hade de blifvit
af en något annan åsikt. De voro nu icke långt ifrån
att hysa ovilja mot henne, därför att hon icke i all
hemlighet gått in till preussaren för att vid deras
uppvaknande kunna bereda dem en angenäm öfverraskning.
Detta hade ju varit den naturligaste sak i världen. Hvem
behöfde dessutom ha fått veta det? Hon kunde ju ha
räddat skenet genom att låta officeren säga, att han hade
fattat medlidande med deras ställning. För henne hade
det dock så litet att betyda.
Men ingen af dem vågade ännu tillstå sina tankar.
Efter frukosten, just då de voro nära att förgås af
ledsnad, föreslog grefven en promenad i stadens
omgifningar. De klädde sig omsorgsfullt, och hela det lilla
sällskapet begaf sig af med undantag af Cornudet, som
föredrog att blifva sittande framför brasan, och de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
