Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och klappade händerna af hänförelse. Äfven de båda
nunnorna läto efter många öfvertalningar af damerna
förmå sig att väta sina läppar i det musserande vin,
som de aldrig förr hade smakat. De förklarade, att det
påminde dem om brus, men att det dock hade en finare
smak.
Loiseau fann ett betecknande uttryck för situationen:
»Det är förargligt, att vi icke ha ett klaver, så kunde
vi ha fått oss en sväng.»
Cornudet hade icke sagt ett ord och icke rört sig
ur fläcken; han föreföll till och med fördjupad i mycket
allvarliga tankar och drog då och då med en rasande
rörelse i sitt långa skägg, som om han ville göra det
ännu längre. Då man slutligen inemot midnatt bestämde
sig för att gå hvar och en till sitt, gaf Loiseau, som
icke kunde gå riktigt, honom en dask på magen och
sade med lallande röst: »Ni är visst icke vid riktigt
godt humör i kväll; ni säger ingenting, medborgare?» —
Cornudet såg plötsligt upp och kastade en blixtrande
och hotande blick rundt sällskapet: »Jo, jag säger, att
ni allesammans har begått en nedrighet!» Han reste
sig, gick bort till dörren, vände sig om och upprepade
ännu en gång: »En nedrighet!» och försvann.
Detta lade i första ögonblicket en sordin på
stämningen. Loiseau blef förbluffad stående och såg dum ut;
därpå återfick han sin säkerhet, utbrast i ett skallande
skratt och upprepade gång på gång: »De äro sura, min
vän, de äro sura.» — Då ingen förstod anledningen till
hans munterhet, berättade han om »korridorens
hemligheter». Därvid utbrast ånyo ett häftigt utbrott af glädje.
Damerna skrattade som besatta. Grefven och Carré-Lamadon
fick tårar i ögonen af skratt och ville knappt
tro, hvad han sade.
»Huru? Är ni säker därpå? Ville han? ...»
»Jag säger er ju, att jag såg det med mina egna
ögon.»
»Och hon sade nej ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
