Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna i båda sidofickorna på sin säckliknande kavaj
och drog fram fyra hårdkokta ägg ur den ena fickan
och en skifva bröd ur den andra. Han petade af
äggskalen och kastade i halmen vid sina fötter, därpå bet
han i äggen, så att små smulor af gulan föllo ned i
hans väldiga skägg, där de fastnade och sedan lyste som
gula stjärnor.
»Frodiga Lisa» hade kommit upp i sådan hast och
förvirring, att hon icke tänkt på något som helst, och
hon satt nu alldeles utom sig och nära att kväfvas af
raseri och stirrade på alla de andra, som i lugn
upphöjdhet togo för sig af rätterna. Hon arbetade sig efter
hand upp till en sådan hetsighet, att hon öppnade
munnen för att ge dem besked genom en ström
af skällsord, men hennes förbittring var så stark, att
den beröfvade henne målföret.
Ingen såg på henne, ingen ägnade henne en tanke.
Hon kände sig drunknad i den missaktning, som
utströmmade mot henne från alla dessa fina och hederliga
människor, som först hade uppoffrat henne för att sedan
kasta henne ifrån sig såsom någonting orent och onyttigt.
Hon kom att tänka på sin stora korg, som varit full
med så många goda saker, som de så glupskt hade slukat,
på sina båda präktiga höns i det glänsande geléet, på
sina pastejer, sina päron och sina fyra flaskor rödvin,
och plötsligt lade sig hennes raseri, liksom en alltför
spänd sträng, som brister, och hon kände, att hon var
färdig att gråta. Hon gjorde en våldsam ansträngning att
hindra och kvarhålla gråten inom sig liksom ett barn,
men den steg och steg och banade sig väg ut under
hennes ögonlock, och två stora, tindrande tårar lösgjorde
sig från ögonhåren, som förgäfves sökte hindra dem och
föllo sakta ned från hennes kinder. Flera följde efter
med allt starkare fart liksom vattendroppar, som sippra
ned ur en klippa, och föllo regelmässigt ned på hennes
brösts fylliga rundning. Hon blef sittande styf som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
