Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brorsbarn. Genom henne skall den stora lyckan komma
mig till del att få sluta ett barn af vårt kött och blod
i mina armar.»
Detta var allmänt bekant i hela ministeriet, och
friare saknades ingalunda. Man påstod, att själfva Maze,
den vackra Maze, byråns lejon, närmade sig Cachelin med
omisskännliga afsikter. Men den forne sergeanten var en
förståndig karl, som farit vida omkring i världen och
som ville ha en man med framtiden för sig, en man,
som en gång skulle blifva chef och som på detta sätt
skulle låta ett återsken af anseende falla också på
honom, Caesar Cachelin, den forne underofficeren. Lesable
passade utmärkt härtill, och han försökte sedan länge
tillbaka draga honom till sig.
Plötsligt rätade han på sig och gnuggade sig i
händerna. Han hade fått en idé.
Han kände mycket väl till hvarje särskilds
svagheter. Lesable kunde blott fångas med tillhjälp af sin
fåfänga, sin yrkesmässiga fåfänga. Han skulle helt
enkelt en dag kunna bedja honom om sitt förord, liksom
man vänder sig till en senator eller något annat högdjur.
Som han icke fått någon befordran sedan fem år
tillbaka, så ansåg Cachelin för alldeles gifvet, att han skulle
komma i turen denna gång. Han skulle alltså låtsas,
som om han hade att tacka Lesable för detta, och därpå
af tacksamhet inbjuda honom till sitt bord för att visa
denna.
Så fort han var på det klara härmed, skred han till
utförande af saken. Han tog fram sin promenadrock ur
skåpet, tog af sig den gamla, samlade ihop alla
nyregistrerade akter, som tillhörde hans kollegas fack, och
begaf sig till dennes rum. Lesable var alldeles ensam om
det, en särskild förmån, för hvilken han hade sin ifver
och vikten af sitt arbete att tacka.
Den unge mannen satt och skref vid ett stort bord
midt emellan en hop akter och lösa blad, som voro
numrerade med blått och rödt bläck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
