Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Charlotte gjorde sig stort besvär att visa sig
älskvärd, ty hon kände sin brors afsikter. Hon höll
samtalet, som rörde sig om alldagliga saker, i full gång.
Cachelin strålade, talade mycket högljudt, och slog i
vinet, som för en timme sedan stått hos handlanden i
hörnet, i det han yttrade:
»Herr Lesable, ett litet glas burgunder? Jag påstår
icke, att det är något vidare fint märke, men det är godt,
väl lagradt och äkta, det går jag i borgen för. Vi ha
nämligen fått det från vänner i vår hemtrakt.»
Den unga flickan sade ingenting, men hade blifvit
en smula röd och förlägen, ty grannskapet till denne
man, hvilkens tankegång hon anade, generade henne:
Då hummern serverades, förklarade Cæsar:
»Det är en person, hvilkens närmare bekantskap jag
gärna gör.»
Lesable berättade leende, att en skriftställare kallat
hummern för »hafvets kardinal», emedan han icke visste,
att detta djur är svart, innan det blifvit kokt.
Cæsar skrattade af alla krafter och upprepade
oupphörligt :
»Ack, det är för lustigt.»
Men fröken Charlotte blef allvarsam och vred:
»Jag kan icke inse, hvad det ligger för kvickt häri!
Detta skämt är icke på sin plats! Jag förstår alla skämt,
alla, men jag vill icke, att man förlöjligar prästerna i
min närvaro.»
Den unge mannen, som ville ställa sig in hos den
gamla mön, begagnade tillfället att omtala, att han
bekände sig till katolska läran, och förklarade, att det
utgjorde bevis på dålig smak att uttrycka sig lättfärdigt
om de stora sanningarna. Han slutade:
»Jag aktar och ärar mina fäders religion. Jag är
uppfödd däri, och skall blifva den trogen till min död.»
Cachelin skrattade icke längre. Han gjorde
brödkulor och mumlade:
»Det är alldeles riktigt! Alldeles riktigt! Därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
