Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under åtta dagars tid kunde Lesable icke sofva, så
gick det rundt i hufvudet på honom öfver, att han trots
sin ifver icke fått befordran. Han mådde som en hund.
Han innehade likväl fortfarande förordnande för
underchefen, herr Rabot, som nio månader om året låg på
sjukhuset des Val de Grace. Han infann sig hvarje
morgon klockan half nio på sitt tjänsterum och lämnade
det först klockan half sju på kvällen. Hvad kunde man
mera begära? Om man icke räknade till godo en sådan
ifver och arbetsamhet, skulle han blott arbeta lika mycket
som de andra. Hvar och en efter hans förtjänst. Men
hur kunde det komma sig, att herr Torchebeuf, som
förut behandlat honom som sin son, nu lät honom falla
i sin bevågenhet. Han ville åtminstone ha klarhet i
saken och företog sig därför att uppsöka chefen och tala
med honom.
Han knackade därför en morgon, innan kamraterna
kommit, på den allsmäktiges dörr. En skarp röst
ropade :
»Stig in!» — Han trädde in. — Herr Torchebeuf,
en liten man med jättestort hufvud, som nästan tycktes
hvila på skrifportföljen, satt vid ett bord fullt med papper
och skref. Då han fick se sin gunstling, sade han:
»God morgon, Lesable, hur står det till?»
»God morgon, ers nåd. Mycket bra. Och ni?»
Chefen upphörde att skrifva och vände stolen rundt;
hans klena, bräckliga, magra kropp var iförd en lång,
svart rock med allvarligt snitt och han försvann nästan
i den stora, läderbeklädda länstolen. Ett väldigt
ordensband, tillhörande hederslegionen, hvilket också var mycket
för bredt för mannen, som bar det, lyste som ett
glödande kol på hans smala bröst, som tycktes öfvertäckt
af jättehufvudet, så att den gode mannen liknade en svamp.
Han hade spetsiga tänder, ihåliga kinder, utstående
öron och en oproportionerlig panna, på hvilken det
tillbakakastade hvita håret växte ned.
Herr Torchebeuf sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
