Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Maze å sin sida mildrade en smula sitt världsmannasätt.
Cachelin blandade sig ofta i deras samtal, och det
goda förhållandet syntes honom mycket lämpligt. Då
och då mumlade han med en blick på sin svärson:
»Det är åtminstone en karl!», när den storväxte
tjänstemannen med rak hållning gick därifrån.
Då de en eftermiddag alla fyra voro samlade inne
hos registratorn, och blott den gamla Savon förblef
sittande vid sin pulpet, som han aldrig lämnade, brast
plötsligt hans stol sönder, tydligen på skämt söndersågad
af någon af tjänstemännen, och den gode mannen föll
med ett skri till golfvet. De andra tre störtade fram.
Expedienten sköt ånyo skulden på kommunarderna.
Maze ville nödvändigt undersöka den skadade kroppsdelen.
Cachelin och han försökte till och med bära ut gubben
för att förbinda honom, som de sade. Men han värjde
sig förtviflad och ropade, att ingenting fattades honom.
Då munterheten lagt sig, sade Cachelin plötsligt:
»Vet ni hvad, herr Maze, nu då vi börjat trifvas så
bra tillsammans, borde ni verkligen komma och spisa
middag hos oss en söndag! Det skulle bereda oss alla
stort nöje, min måg, mig och min dotter, som redan
känner er till namnet, emedan man hos oss talar mycket
om byrån. Hvad säger ni om saken? Hm?»
Lesable instämde i sin svärfars inbjudning:
»Kom ni, det skulle bereda oss en verklig glädje.»
Maze tackade med ett förläget leende, emedan han
tänkte på alla de rykten, som löpte omkring.
Cachelin var emellertid enträgen:
»Nå, det är således öfverenskommet?»
»Ja, jag får tacka så mycket.»
Då de kommo hem, sade Cachelin till sin dotter:
»Du vet det ännu icke, hör därför noga på: om
söndag kommer herr Maze och spisar middag hos oss!»
Cora blef förvånad och stammade:
»Herr Maze? Jaså!»
Och hon blef eldröd i ansiktet utan att veta
hvarför. Hon hade så ofta hört talas om honom, om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
