Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, är det där icke något till karl. Han måste i
sanning ha storartad framgång.»
Cora var mindre meddelsam, men hon medgaf, att
hon fann honom mycket älskvärd.
Lesable var mindre nedslagen än vanligt. Han
medgaf, att han förut misskänt honom.
Maze kom under närmaste tiden blott då och då på
besök, men längre fram ganska ofta. Han gjorde sig
allmänt omtyckt. Man rent af drog honom in i huset och
skämde bort honom till på köpet. Cora lagade honom
de rätter, han tyckte mest om, och de tre männen voro
snart ett hjärta och en själ, så att de knappt mera
lämnade hvarandra. Den nya vännen tog familjen med på
friplatser på teatern, som han fick af bekanta inom
pressen. Man återvände hem på natten till fots genom de
människouppfyllda gatorna till det hus, där Lesables bodde.
Maze och Cora gingo framför med jämna steg, sida vid
sida, liksom två varelser, som äro skapade att
gemensamt vandra genom lifvet. De talade halfhögt, ty de
förstodo hvarandra utmärkt. Då och då hördes plötsligt
ett undertryckt skratt, och därpå vände den unga frun
sig om för att kasta en blick på sin far och sin man.
Cachelin betraktade dem med välvilliga ögon och
förklarade ofta, utan att tänka på, att han talade med
sin måg:
»De ta sig bra ut. De passa för hvarandra.»
Lesable svarade helt lugnt:
»De äro af nästan samma storlek.»
Och han var lycklig öfver, att hans hjärta slog
mindre hårdt, att han mindre ofta kände af sin andtäppa,
när han gick fort, att han kände sig friskare, och
småningom minskades hans hat mot svärfadern, hvilkens
förolämpande utgjutelser också började upphöra.
På nyåret erhöll han befordran, och han var så
lycklig häröfver, att han vid sin hemkomst för första gången på
sex månader kysste sin hustru. Hon tycktes bli alldeles
förskräckt, nästan generad, som om han hade begått
något oanständigt. Därvid kastade hon en blick på Maze,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
