- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
170

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofta afundats, bragte honom på höjdpunkten af belåtenhet,
så att han utbrast:

»Ja, det vore verkligen trefligt, det har du rätt i.»

Då Cora såg honom besegrad, log hon af rörelse och
tacksamhet. Och Cachelin förklarade:

»Nu gå vi, ta mig tusan, på restaurangen och spisa!»

Då de kommo hem igen, voro de alla tre en smula
lifvade, och Lesable lade sig, kanske af förbiseende,
kanske också af glömska, i sin hustrus tomma bädd.
Och under hela natten föreföll det honom, som om hela
sängen gungade, stampade, rullade och vräkte som ett
skepp. Han blef till och med en smula sjösjuk. Då
han vaknade, fann han till sin förvåning Cora i sina
armar. Hon öppnade ögonen, log och kastade sig
plötsligt, uppfylld af kärlek och tacksamhet, om halsen på
honom. Därpå sade hon till honom med denna ljufva
röst, som kvinnan stundom använder:

»Om du vill vara riktigt snäll, så går du i dag icke
till ditt arbete. Du behöfver ju icke vara så punktlig
hädanefter, ty nu äro vi ju rika. Och, vet du hvad, i
stället göra vi en utflykt till landet, vi båda ensamma.»

Han kände sig alldeles uthvilad, men det var så
mjukt i bädden, att han kände lust att ligga längre.
Och den obestämda lyckokänslan lämnade honom icke:
»Nu var han rik, oberoende, fri!»

Men plötsligt greps han af ångest och frågade sakta:

»Är du alldeles säker på din sak?»

Hon lugnade honom genast:

»Ja, jag misstar mig minsann icke.»

Men han, som fortfarande var orolig, förklarade:

»Ja, du kanske har rätt; men skall du också hinna
ha din nedkomst före den utsatta dagen? Annars
kommer man kanske att bestrida vår rätt.»

Vid detta antagande blef hon helt ursinnig, satte sig
upp i sängen och utbrast:

»Vi gå genast till notarien.»

Men han ansåg det lämpligast, att de först skaffade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free