Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av representant för Fredrikshamns borgerskap vid ståndslantdagen
blev han av kadetterna döpt till »borgargeneralen».
Sedan general Neovius år 1885 efterträtts av general Carl Enckell,
en stram och sträng krigare som vunnit sina sporrar i general
Skobelevs stab under kriget mot turkarna, började emellertid nya vindar
blåsa. Vi fingo nu stifta bekantskap med den nye chefens
uppfostringsmetoder, vilka för mitt vidkommande resulterade i att jag
under två terminer ej fick sticka näsan utanför skolan på grund
av smärre försummelser och överträdelser av reglementet, vilka
enligt nutida pedagogiska begrepp skulle framstå som rena bagateller.
Detta inspärrande tycktes mig gå väl långt, och en kväll under påsken
1886 beslöt jag att trotsa förbudet. Jag begav mig på rymmarstråt
efter att med tillhjälp av min uniformskappa ha åstadkommit en
som jag tyckte acceptabel ställföreträdare i min säng. För natten
tog jag in hos en bekant närboende häradsskrivare, som jag ännu
bevarar i livligt minne på grund av hans mäktiga, liksom från
underjorden kommande basröst, hans kala hjässa och yviga skägg. Det
var i hans hem — i en improviserad säng, med ett glas mjölk på
nattduksbordet — som skolans fältväbel följande morgon väckte mig
för att föra mig direkt till karcern. Den bulvan jag ordnat i min säng
hade blivit upptäckt och väckt stor uppståndelse.
Efter två dygn kom ett lakoniskt meddelande att jag var skild
från kåren, och detta utan att jag hade fått tillfälle att yttra mig. Men
jag var beredd på en sådan utgång och hade redan gjort upp mina
planer. Till kamraterna sade jag i avskedets stund:
— Nu far jag till Petersburg och går in vid Nikolajevska
kavalleriskolan för att bli officer vid Chevaliergardet.
Mina ord framkallade stor munterhet. Det var allmänt känt huru
svårt det var att vinna inträde vid detta det ryska gardeskavalleriets
första rangregemente, vars chef var kejsarinnan själv och vars
officerskår var synnerligen exklusiv. Jag njöt då jag såg kamraternas
häpnad och hörde deras skratt. Idén om Chevaliergardet var ett
hugskott, som jag framkastade för att retas med dem, — i själva
verket var jag inställd på att gå till sjöss. Det var först senare, efter
det en gammal vän till min far övertalat mig att taga studentexamen
och överge planerna på sjömanslivet, som tanken på att göra allvar
av mina avskedsord till kamraterna småningom tog form.
Att jag uppehållit mig vid denna i sig själv föga märkliga episod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
