Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beror på att den summariska bestraffningen, hur rättvis den än kunde
vara ur militär disciplinssynpunkt, tog på min ambition och sporrade
mig att visa, att jag ändå i själ och hjärta var soldat. Utan att jag
själv då var klart medveten därom kom det steg jag tog att få sin
verkliga betydelse för min framtid därigenom, att det förde mig bort
från de begränsade möjligheter hemlandet erbjöd och gav mig
tillfälle att bryta mig en bana i andra och större förhållanden.
Mot förverkligandet av mitt beslut uppreste sig icke heller några
patriotiska betänkligheter, ty förhållandet mellan Ryssland och det
autonoma storfurstendömet Finland var på den tiden gott. Det
vilade sedan Finlands införlivande med kejsardömet på det
förtroende Alexander I:s liberala åtgärder skapat hos det finska folket.
Genom sin regentförsäkran år 1809 och den ädla gesten att två år
senare, trots ett nyss avslutat hårt krig, återlämna Viborgs län, som
Peter den store på sin tid erövrat, hade kejsaren vunnit sina nya
undersåtars hjärtan. Också Alexander I:s efterträdare respekterade
hans utfästelser, och det var först vid en senare tidpunkt som
förtroendet rubbades genom att Nikolaj II inför trycket av den ryska
nationalistiska rörelsen bröt sitt kejsarord.
Mer än trettio år efter den vändpunkt i mitt liv, som hade sitt
upphov i relegeringen ur Finska kadettkåren, beredde mig ödet en
upprättelse, som icke hade kunnat vara mera fullständig. I sin egenskap
av ordförande i Kadettklubben kallade mig nämligen general Enckell,
min gamla, högt aktade kadettkårschef, sommaren 1918 till klubbens
hedersledamot.
Till villkoren för inträde i Nikolajevska kavalleriskolan hörde
betyg över avlagd studentexamen. Efter ett års pluggande kunde
jag våren 1887 som privatist vid det så kallade Böökska lyceet i
Helsingfors deltaga i studentskrivningarna och i juni förvärva den
vita mössan. Men därutöver krävdes självfallet tillräckliga ryska
språkkunskaper för att kunna följa med undervisningen. I Finska
kadettkåren lästes visserligen ryska, men undervisningen var icke
så lagd att den ledde till nämnvärd praktisk kunskap i detta svåra
språk, som totalt skiljer sig från finskan och svenskan. För att
förkovra mig i språket reste jag därför sommaren 1887 till en avlägsen
släkting, kaptenen och ingenjören E. F. Bergenheim, som förestod
ett betydande industriföretag i Charkov — ett stort ukrainskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
