Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av att ingen vakans fanns vid regementet blev jag hänvisad till att
söka mig till någon annan trupp. Sålunda kom det sig att jag började
min trupptjänstgöring såsom kornett vid 15. Alexandrijska
dragonregementet, långt borta i den polska staden Kalisz invid tyska gränsen.
Regementet, vars hästar voro svarta, kallades fortfarande
»dödshusarerna», ett minne från den tid det varit ett husarregemente, och
uniformen bestod av svart dolma med silversnodder och
silvergaloner. Detta tilltalade mitt ungdomliga sinne, och jag hade ingenting
emot att bli stationerad i Polen, dit jag senare alltid med glädje
återvände. Ju mer jag lärde känna polackerna, desto bättre förstod jag
dem och trivdes bland dem.
Livet i den lilla gränsgarnisonen var tämligen enformigt, och
utanför tjänsten fanns föga av intresse att inhämta. Men hästarna
voro goda, och då manskapets numerär hölls vid krigsstyrka på
grund av att regementet tillhörde täcktrupperna, tröt arbetet icke för
den som ville taga tjänsten på allvar. Och det ville jag, kanske till
och med för mycket enligt skvadronchefens mening. På den tiden
hade nämligen skadroncheferna att anskaffa furage genom egna
leverantörer, för vilket ändamål de tilldelades ett bestämt belopp.
Ju mindre hästarna arbetade, desto mindre foder behövde de. En
fredlig kamp uppstod nu mellan skvadronchefen och mig, och jag
lärde mig snart förstå, varför han allt oftare bjöd mig på lunch.
Jag kom nu in i det liv, som fördes inom de över hela riket spridda
trupperna i den stora ryska armén, till åtskillnad från livet i
gardeskårens rangregementen och andra i större städer förlagda garnisoner.
Jag lärde mig känna och uppskatta det ryska soldatmaterialet och
dess många goda egenskaper. Rekryten var lätthanterlig, synnerligen
läraktig och uthållig. Om han åtnjöt riktig och rättvis behandling
blev han sin chef mycket tillgiven, ända tills revolutionens lockelser,
som den enkla mannen icke kunde motstå, gjorde slut på disciplinen.
Efter drygt ett års tjänstgöring vid 15. Alexandrijska
dragonregementet mottog jag det välkomna budet att jag erhållit transport till
Chevaliergardet. Jag gladde mig åt att komma in vid det regemente,
jag ursprungligen tänkt mig som mitt, och att bli stationerad i
Petersburg med alla de möjligheter en storstad erbjöd en ung officer. Men
det var icke utan saknad jag skildes från kamraterna vid
dragonregementet och avbröt det intressanta arbetet med rekryter och hästar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
