Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vägen från kadett till överste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige anlagt stuteri — hästintresset låg oss synbarligen i blodet.
Det var under en resa i Tyskland jag fick min första allvarliga
skavank. Under ett besök i de kejserliga stallarna i Potsdam, vartill
jag inbjudits av preussiske överhovstallmästaren greve von Wedel,
gav mig en för monarkens personliga bruk avsedd remont en spark
i knäet. Kejsarens livmedikus professor Bergmann skakade på
huvudet. Knäskålen hade brutits i fem delar och knäet skulle förbli
styvt, — »men», tröstade han mig, »även om det blir svårt att leda
en skvadron skall ni väl kunna kommendera ett regemente, och
ingenting hindrar er att bli en framstående general.» Det blev att ligga
overksam i två månader, men tack vare massage och gymnastik blev
knäet, om ock försvagat, småningom återställt. Den som handskas
med hästar kan ej undgå dylika missöden, men av de tretton gånger
jag brutit något ben i kroppen var nog denna den svåraste.
Några dagar före återfärden från Berlin mottog jag en inbjudan
till den kejserliga taffeln. Visserligen var jag en aning orolig för
att med mitt styva knä halka på de blankpolerade parkettgolven, men
samtidigt tyckte jag det kunde vara en intressant upplevelse att
deltaga i en lunch på slottet. Kejsar Wilhelm II:s stora älskvärdhet,
även mot en så ung officer som jag, gjorde i förening med hans
livfulla temperament ett starkt intryck på mig. Även hans gemål hedrade
måltiden med sin närvaro, — kort innan dörrarna till matsalen slogos
upp inträdde kejsarinnan, föregången av överhovmästarinnan, som
enligt hovceremonielet bar en lång svart slöja. Kejsaren konverserade
livligt, vilket dock icke hindrade honom att äta snabbt, och så fort
han var färdig med en rätt togos också de övrigas tallrikar bort.
Min avsikt var emellertid icke att överge det rent militära yrket.
Som nyutnämnd ryttmästare anhöll jag därför 1903 om
kommendering tillbaka till armén. Chevaliergardet kunde knappast bjuda mig
något nytt, varför jag begärde och fick transport till
Officerskavalleriskolan i Petersburg, där jag övertog befälet över den så kallade
modellskvadronen. Denna post var eftersökt, emedan
skvadronchefen innehade en tämligen självständig ställning och var utrustad
med en regementskommendörs rättigheter och lön.
Skolan, en såväl teknisk som taktisk utbildningsanstalt för
kavalleriofficerare, leddes av en redan då känd ryttargeneral, Brusilov,
vilken såsom härförare under första världskriget kom att skörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
