Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bidraga till att öka kunskapen icke blott om det innersta Asiens
geografi, utan även om dess etnografi och fornminnen. Jag
diskuterade frågan med finska vetenskapsmän, främst Finsk-ugriska
sällskapets ordförande, senator Otto Donner, som med sitt levande
intresse för Asienforskningen och sin stora erfarenhet på området
tagit initiativ till och verksamt främjat flera vetenskapsmäns
forskningsfärder. Delegationen för de Antellska samlingarna uppmanade
mig att samla arkeologiska och etnografiska föremål för vårt
nationalmuseum. Önskemålen voro många. Att göra alla till lags hade
krävt ingående studier i många vetenskapliga discipliner, och till
sådana studier hade jag ej tid. Förtjänsten av att jag över huvud
kom att uträtta något på det vetenskapliga området tillkom i sista
hand ett par engelska handböcker, vilka i koncentrerad och
överskådlig form meddelade praktisk kunskap i vad en forskningsresande
bör veta.
Efter att ha lagt sista handen vid min utrustning och förkovrat
mig i fotografering och i användningen av alla de instrument jag
skulle behöva i mitt topografiska arbete, avreste jag den 6 juli 1906
från Petersburg. Färden gick med tåg över Moskva till Nizjnij
Novgorod, vidare med flodbåt längs Volga till Astrachan och
därifrån över Kaspiska havet via oljestaden Baku till Krasnovodsk.
Efter sju månaders vistelse i Europa beträdde jag åter Asiens jord.
Framför mig låg en okänd och lockande värld.
Nu följde en färd med ett eländigt tåg över den transkaspiska
slätten, via oaserna Merv, Buchara och Samarkand till ryska
Turkestans huvudstad Tasjkent, en sträcka på 1.700 kilometer, som
avverkades på tre dygn i brännande hetta. Just dessa trakter,
mestadels bestående av sandstäpper med en och annan oas, hade varit den
ryska arméns krigsskola alltsedan Kaukasien pacificerats. Då jag
betraktade landskapet genom mitt tågfönster, kunde jag väl föreställa
mig de oerhörda underhållssvårigheter erövrarna haft att kämpa med.
Blott tack vare denna järnväg, som från Krasnovodsk byggts i
arméns rygg, hade general Skobelev och andra fältherrar nått sitt
mål. Ju längre in i landet man kom, desto bördigare blev det och
desto flera tecken fann man på gammal kultur. Sedan dessa områden
införlivats med tsarriket hade befolkningens levnadsförhållanden
avsevärt förbättrats, främst genom återuppbyggandet av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
