Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss. Det var en syn som en jägare ej kan motstå; jag satte efter dem,
dock utan att komma inom skotthåll. Vi hade emellertid ingen tid
att förlora, och uppstigningen började. Vägen gick i sicksack, och ju
högre vi kommo desto bistrare blev det. Hästarna hade det
mödosamt och badade i svett. Släta isytor förekommo sällan och endast på
korta sträckor, för övrigt var vägen belamrad med grus och stora
stenar. Efter ett par timmars klättrande sköt jag en ståtlig örn, som
från ett isblock spanade efter någon övergiven häst.
Det svåraste stället var en ryktbar istrappa, som bestod av ett
tjugutal höga, i berget inhuggna steg. Detta arbete utfördes
fortlöpande av åtta män, stationerade i en hydda uppe på glaciären.
Förutom huggningen av trappstegen hade de att ifylla de isrämnor,
som hindrade framkomsten, samt att hjälpa till med att bära upp
packningarna, som måste spännas av nedanför trappan. Hästarna
halkade och snubblade, och de resande underlättade sitt uppstigande
genom att klamra sig fast vid deras svans.
Glaciären i sin ram av två bergskedjor sträckte sig åt nordost
så långt ögat nådde. Här och där såg man en glattslipad yta, än vit,
än havsgrön eller gråsvart. Vägen slingrade sig genom ett virrvarr
av istoppar och korta kammar. Knappt hade vi kommit ned från
en höjd innan det bar av till en annan utmed glatta och branta stigar,
på vilka hästarna hade all möda att hålla sig kvar. Tid efter annan
redo vi över breda sprickor och klyftor på de stenblock som arbetarna
rullat dit. Äro hästarna lugna går det vid sådana tillfällen bra, annars
kan det gå som för Rachimjanov, vars häst snubblade omkull och
störtade i en av dessa sprickor. Det var ingen lätt sak att draga upp
hästen, men upp kom den och därtill oskadad. — Också här lågo en
mängd skelett och kadaver efter hästar och åsnor. Min häst Filip,
som till en början skyggade för de grinande skallarna, blev småningom
så van vid synen att han ej ens bevärdigade dem med en blick.
Nedstigningen gick att börja med brant nedåt längs en rak och
smal sänka, där ett steg åt sidan hade varit ödesdigert. Tyvärr förslog
ej tiden för beundrande av landskapets skönhet, ty innan mörkret
föll på måste vi vara under tak. Natthärbärget vid foten av den kam
vi just övergått bestod av två timrade ruckel utan vare sig dörrar,
fönster eller eldstäder. Kring eldar, anlagda varhelst det föll sig och
uppfyllande ej blott husen, utan också gården med tjock rök, hade
ett tjugutal trötta färdemän samlats. Detta antal resande på en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
