Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
linjer gående fält, erbjöd en storartad anblick. Stona hade varit ett
välkommet förvärv för vilken stuteriägare som helst, så vackra voro de.
På utsatt dag och plats vid stranden av Tekesfloden väntade
Numgan, nedhukad som ett rovdjur på lur. I hans sällskap fortsattes
färden i östlig riktning längs floddalen. På grund av snösmältningen
fingo vi lov att mödosamt vada över flera strida bifloder, som om-
gåvos av storslagna berg med yppiga betesmarker på sluttningarna.
Här fann jag de härligaste jaktmarker. Huru jag med mitt hop-
lappade knä lyckades taga mig upp och ned för de brant stupande
bergväggarna, var något jag själv hade svårt att fatta. De stenbockar
och getter jag nedlade voro sannerligen välförtjänta. Härtill kom
att vädret var det sämsta möjliga med stark nordlig vind och snöfall,
som allt som oftast övergick till häftiga stormbyar, varvid floderna
på en kort stund förvandlades till strida forsar.
Nomaderna i Tekesdalen, vilkas gästfrihet jag ofta tog i anspråk,
voro vänliga och tillmötesgående. De antropologiska mätningarna
bland kirgiser och kalmucker voro allt annat än aptitliga. Kirgisens
snygghet lämnade mycket övrigt att önska, men jämförd med kal-
mucken, vars snuskighet övergick alla gränser, föreföll han som en
sannskyldig aristokrat. Det verkade som om kalmuckerna aldrig
tvättat sig annat än möjligen om händer och ansikte, tills hudfärgen
under smutslagren slutligen antagit färgen av en väl inrökt sjö-
skumspipa.
Det var med saknad jag lämnade den frodiga Tekesdalen för
att följa Kungesflodens skogbevuxna dalgång, från vilken vägen
österut tycktes avskuren av det snöklädda massivet Narat. Från dalen
klättrade vi genom en oländig klyfta upp till Naratpasset. En sartisk
köpman från Kuldja, som slagit upp sitt tält i väntan på en möjlighet
att taga sig över det igensnöade passet med sitt lilla varulager, varnade
mig för att gå vidare.
Det blev verkligen en svår färd. Stundom sjönko hästarna ända
till ryggen i snön. Då jag och Ismail, som bildade förtruppen, klockan
sju på kvällen nådde passets krön, var det tydligt att de övriga ej
skulle hinna upp oss före mörkrets inbrott. Tjocka moln insvepte
passet i en ogenomtränglig dimma. Trots att ej en slät fläck fanns att
sträcka ut sig på, ej heller ett grässtrå för de trötta djuren, blev det
ingen annan råd än att tillbringa natten på detta ogästvänliga ställe.
Mot kvällen bröt till råga på allt en snöstorm ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
