Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 MANNERHEIM: MINNEN 1906—1908
I provinsens huvudstad fanns självfallet mer att se av de inledda
reformernas resultat än annorstädes. På det militära området och för
undervisningen hade en hel del redan uträttats. En officerskurs hade
påbörjats, och snart skulle en kadettskola med treårig kurs slå upp
sina portar. En liten kader så kallade »lu-kän»-trupper hade upp-
ställts efter mönstret av de i provinsen Chi-li organiserade styrkorna.
Även om man vid övningarna tyckte sig se spår av lärdomarna från
kriget i Manchuriet, var beväpningen den gamla. Jag bereddes även
tillfälle att besöka några lägre och högte läroverk, i vilka bristen på
lärarkrafter och undervisningsmateriel var iögonenfallande. Mycket
talades om järnvägsprojekt och exploatering av Tien-shans, som det
sades, väldiga mineralrikedomar.
Ismail, min trogna följeslagare under närapå ett år, lämnade mig
i Urumtsi. Med undantag av Lukanin hade jag nu blott kineser i
min tjänst. Trots Ismails många fel, främst hans snuskighet, tyckte
jag om honom och skildes med saknad såväl från honom själv som
från hans ypperliga »palao»1. Den nya kocken Chang skulle dock,
även han, sköta sig med heder.
Efter ett uppehåll på en månad gick färden till det ett par hundra
kilometer österut belägna Guchen. Utanför staden mötte vi en kara-
van på femhundra kameler, ledda av kineser till fots, på väg från
Peking till Kuldja med vapen och ammunition. Här och där satt en
officer eller vapensmed på kamelryggen, nickande i takt med djurets
steg. En anmärkningsvärd tystnad och ordning präglade transporten.
Med ett tiotal officerare och vapensmeder såsom betäckning — ej
ett enda gevär syntes till — gjorde vapenkaravanen en färd på tre
månader tvärsigenom hela riket! Min reflexion vid denna syn var,
att det ej fanns många länder som kunde uppvisa något dylikt.
Basaren i Guchen, som liknade de övriga vid den »norra» väg
jag nu följde, beskriver jag i min dagbok såsom följer:
Det kinesiska och det till det yttre starkt kinesiskt betonade dunganska
inslaget är förhärskande och trycker sin prägel på det hela. Varuutbytet
försiggår alla dagar, ej på en bestämd basardag såsom längre söderut. Ej
heller finns här något i stil med det bullrande människohav man ser arm-
båga sig fram till exempeli Jarkand, Khotan och Kashgar längs den trånga,
dragiga och täckta basargatan. Här saknas tiggaren i sin egendomliga
1 Palao eller pilaff, den i orienten allmänna rätten på ris, kokt i fett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
