Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ritten genom Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RITTEN GENOM ASIEN 125
Återresan till Petersburg gick över Vladivostok och Manchu-
riet, bekanta för mig från rysk-japanska kriget. Från och med Charbin
var tågresan densamma som tre år tidigare, blott med den skillnaden
att fred och ordning nu rådde överallt.
Framkommen till Petersburg anmälde jag mig på generalstaben
och blev kort därpå kallad till kejsaren för att redogöra för min färd.
På min fråga huru länge jag kunde uppehålla Hans Majestät,
fick jag till svar att tjugu minuter kanske skulle förslå. Då kejsaren
ej visade någon avsikt att sätta sig, frågade jag om jag kunde börja,
vartill han uppmanade mig med en nick. Föredragningen skedde på
stående fot. Att kejsaren med intresse följde vad jag hade att förtälja
framgick av hans frågor och inlägg. Även den av Dalai lama skänkta
hataken tog han emot på det traditionella sättet genom att sträcka
fram båda händerna.
Sedan en blick på en pendyl visat mig att bin: som jag tyckte,
korta skildring räckt en timme och tjugu minuter, bad jag vördsamt
om ursäkt, förklarande att jag ej hade märkt huru tiden gick efter-
som klockan befunnit sig bakom min rygg. Hans Majestät smålog,
tackade mig för ett intressant föredrag och sade sig ej heller ha fäst
sig vid tidens flykt.
Vid hovet fick man lära sig att stå, och den konsten behärskade
såväl de kejserliga som deras uppvaktning till synes utan ansträngning.
Om en högt förtjänt hovminister hos en tidigare monark gick det
i Petersburg en historia, att han till slut förlorat all uppfattning om
huru man skulle gå tillväga för att sätta sig — i hans praktik före-
kommo endast begreppen stå eller ligga!
Då jag tog avsked hörde sig Hans Majestät för om mina planer.
— Jag hoppas snart få kommendera ett regemente, Ers Majestät;
under min bortovaro har jag blivit förbigången, lydde mitt svar.
Kejsaren menade att jag ej hade anledning till bekymmer för
den sakens skull. Jag skulle nog hinna kommendera ett regemente,
men det var icke mången förunnat att få uten ett så intressant upp-
drag som mitt.
Senate skulle jag inse att Hans Majestät haft rätt:
Förutom att jag redogjorde för resultatet av min färd i rapporten
till generalstaben, publicerade jag en del av de antropologiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
