Minnen / I. 1882-1930 / 130 (1951-1952) Author: Gustaf Mannerheim Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ingen av dess officerare hade gjort sig mödan att utbyta sitt
fredliga liv mot krigets strapatser. Det förvånade mig att krigets
förlopp var känt blott i stora drag och att de erfarenheter, som
inhämtats i Manchuriet och lett till uppkomsten av nya taktiska
begrepp, icke ägnats den uppmärksamhet de voro värda. Dessa
begrepp voro främst slagfältets tomhet och ställningskriget, vilka
maskingeväret och det snabbskjutande artilleriet framtvungit. Ej
heller hade utbildningsreglementet undergått den förnyelse, som var
betingad av lärdomarna från kriget. Det väckte därför ett visst
uppseende att jag lade så stor vikt på skjutövningarna och det
avsuttna kavalleriets uppgifter.

Överste Mannerheims 13. Vladimirska ulanregemente under en inspektion.

Att mitt arbete rönt uppskattning av kavalleriinspektören kunde
jag emellertid fastställa, då jag två år senare blev erbjuden att med
generalmajors ställning övertaga befälet över H. M. Kejsarens
Livgardes Ulanregemente i Warszawa, vilket ansågs höra till arméns
bästa kavalleriregementen. Så eftersökt som denna post var, beredde
mig utnämningen en överraskning av angenämaste slag.

Vid gardesulanerna kvarstod jag i tre år och trivdes så väl, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>