Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ultimatum till Serbien, som avlåtits föregående dag. Såväl
animositeten i Tyskland mot allt slaviskt som det faktum att tyska armén
köpte hästar till 5.000 riksmark fingo härmed sin förklaring. Ej ett
ögonblick tvivlade jag på att kriget stod för dörren, och jag var mer
än förargad över det missöde jag råkat ut för med min fot just nu när
det skulle börja smälla. Följande dag såg jag igenom mina ständigt
packade väskor och klövjelådor samt lät klippa mitt hår kort såsom
jag brukade före långa manövrer. Fotskadan visade sig lyckligtvis
vara av lindrig art.
Fem dygn förlöpte utan alarm. Armén väntade, och allmänheten
motsåg med bävan vad som skulle hända. Den 29 juli gick jag till
jaktklubben för att höra vad herrarna där hade att förtälja, knappast
väntande mig att träffa många bekanta på en vardag. Jag fann dock
en mängd polska godsägare samlade kring ett stort bord. De hade
drivits till huvudstaden av oro för krigstyktena. Det stod klart för
envar att Polen, därest kriget ej kunde undvikas, skulle bli
krigsteater och att det olyckliga folket skulle få blöda under tre rikens
fanor. Sedan kriget rullat fram över Polens slätter, skulle ej mycket
finnas kvar.
Om en stund intogs supé, vid vilken den gamle ståtlige furst
Czetwertynski presiderade. Han hade på sin tid sänts till Sibirien
slagen i järn och återvänt först efter tjugu år; nu var han
president i Polens hypoteksbank. Stämningen var tryckt, och där jag
satt vid hans sida kände jag mig, så finne jag var, smått plågad av
att i min egenskap av general i kejsarens svit måhända lägga band på
de övriga och hindra dem att tala fritt. Knappt hade måltiden
börjat förrän ordföranden i kapplöpningssällskapet trädde in. Denne,
som stod i intim kontakt med det kejserliga kapplöpningssällskapet
och andra institutioner i huvudstaden, ansågs vara väl informerad
och allas blickar vändes mot honom. Med en glimt av glädje i
ögat hälsade han de närvarande:
— Jag kan lugna er, mina herrar, det blir inte krig. Man har
funnit en kompromiss.
I samma ögonblick stack en betjänt i min hand ett brev, som jag
såg var från militärdistriktets stab:
»Ni äger att klockan 12.00 i natt befinna Eder på brigadstaben.»
Jag såg upp på den nykomnes förnöjda ansikte och tänkte för mig
själv, att det denna gång inte var mycket bevänt med hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
