Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till bevaring. Frontens närhet var påtaglig, och artilleribullret
från Bzurafronten nådde tydligt fram till staden. Sjukhusen voro
överfulla med sårade, bland vilka funnos offer för de giftgaser
tyskarna varit de första att använda.
I slutet av februari 1915 förenade jag mig med min brigad i
närheten av Lemberg. Därifrån gick ritten vidare till arméstaben, som
var förlagd sextio kilometer åt sydväst i Sambor. General Brusilov
kom oss ridande till mötes. Sedan brigaden defilerat förbi
armékommendören kallade han mig till staben, där jag fick tillfälle att redogöra
för brigadens insats i det polska fälttåget. På generalens fråga efter
mina önskemål sade jag mig gärna kvarstanna i min brigad, under
förutsättning att ryktet om dess blivande omformering till division
talade sant. Såvitt det berodde på honom, sade general Brusilov,
var saken klar, och därmed skildes vi åt.
På kvällen hade jag knappt hunnit sätta mig till bords med min
stab, förrän ett telegram ingick från armékommendören, i vilket
denne erbjöd mig befälet över 12. Kavalleridivisionen, vars
kommendör, general Kaledin, blivit sårad. Det tycktes mig svårt att
skiljas från min brigad, som jag kommenderat över ett år och efter
gemensamma ansträngningar och faror kände mig sammansvetsad
med. Innan jag avslutat måltiden mottog jag ett nytt telegram av
samma innehåll, vilket kom mig att beluta mig för att personligen
framlämna mitt svar.
Inom kort anmälde jag mig hos general Brusilov. Tackande för
förtroendet sade jag mig vara tacksam för ett råd, i anseende till att
12. Kavalleridivisionen var ett för mig främmande förband och
anbudet ett helt annat än det generalen ställt i utsikt blott en stund
tidigare. Härtill svarade armékommendören:
— Tolfte kavalleridivisionen är en sådan trupp att om den
bjudes, säger man inte nej.
Efter detta svar kunde jag ej annat än acceptera, och då ingen tid
fanns ens för orientering i läget, hade jag blott att snarast möjligt
förena mig med min nya trupp, som var invecklad i strid vid Stanislau
omkring etthundrafyrtio kilometer åt sydost. En vagn hade redan
kopplats till ett lokomotiv, och jag begav mig sålunda åstad som jag
gick och stod, utan att återse min brigad; jag hann blott sända den en
hälsning och order att eftersända mina hästar och väskor.
I staben för II Kavallerikåren icke långt från Stanislau informerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
