Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tecken på att kaukasierna rörde på sig. Deras passivitet gav fienden
tid att samla sig, vilket ledde till att centern utsattes för ett
motanfall. Läget blev ohållbart och tvang mig att ge order om reträtt
till utgångsställningen. Vid en utredning framgick det att överste
Krasnov önskat spara sina frivilliga! Efter slaget beklagade
storfurst Mikael vid en middag hos sig brigadchefens handlingssätt.
Anfallet, vid vilket några tusen fångar och välkomna vapen föllo
i våra händer, hade dock det goda med sig att fienden inställde
framryckningen.
Under juli och augusti försvarade jag ett avsnitt vid Dnjestr samt
deltog i avvärjandet av fiendens offensiv över floderna Strypa och
Seret (den senare icke att förväxla med den rumänska floden med
samma namn, en biflod till Donau). Det var med stora
ansträngningar fiendens framryckning här hejdades.
Under sommaren hade min »manchuriska» reumatism gjort sig
alltmer påmind, och i slutet av augusti kunde jag knappast taga ett
steg, varför jag på divisionsläkarens enträgna yrkande såg mig
tvungen att gå in på att sköta mig vid Odessas varma källor. Sedan jag
överlämnat befälet åt II Kavallerikårens stabschef, general Disterlo,
avreste jag till Odessa.
Denna vackra stad på stranden av det mäktiga Svarta havet var
en centralort för Sydryssland med sin egen, pregnanta karaktär.
»Odessiterna» voro en blandning av de olika folkslagen kring Svarta
havet. Det var vackra kvinnor och prydliga karlar med söderns
temperament, vilket gav livet i Odessa en helt annan prägel än i rikets
nordliga delar. Det säger sig självt att jag njöt av nya intryck och
ett par veckors vila borta från stridslarmet, vartill kom glädjen att
min syster Sophie, översköterska vid Kirurgiska sjukhuset i
Helsingfors, gjort den långa resan till Odessa för att hålla mig sällskap.
Huru plågsamt det än var för mig att vara skild från min division,
fick jag ett välkommet tillfälle att begrunda den militära och politiska
situationen, vilket vid fronten hade varit hart när omöjligt.
Diskussionerna med sårade och sjuka officerare, vilka liksom jag
kommenderats till Odessa, voro givande och intressanta.
Den bild, som nu upprullades, var bedrövligare än jag hade
föreställt mig. Trots att garnisonerna och depåerna översvämmades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
