Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äventyrade han därtill kejsarhusets ställning. Borta från
huvudstaden skulle kejsaren också få det svårt att effektivt övervaka skötseln
av rikets övriga angelägenheter, vilket i hög grad var ägnat att
bidraga till hans slutliga isolering och maktlöshet.
Bland de ministrar, vilka vid denna tid fingo stryka på foten,
befann sig också krigsministern, general Suchomlinov, som
nedsvärtades på det grövsta. Mer än någon annan gjordes han ansvarig för
bristerna i industrins mobilisering och för den otillfredsställande
materielförsörjningen. Vad honom personligen beträffar sköt kritiken
utan tvivel över målet. Såsom tidigare nämnts hade Suchomlinov
åren före kriget med framgång lett arméns omorganisation, och vad
som brast i industrins kapacitet berodde framför allt på en räcka
finansiella och andra faktorer.
Motgångarna hade emellertid väckt till liv en stark patriotisk
anda, vilken ställde i utsikt samverkan av alla sunda krafter till rikets
räddning. Denna faktor hade hittills icke utnyttjats. Omgiven som
han var av rådgivare, vilka voro oförmögna att överblicka situationen,
hade kejsaren önskat regera utan nationens hjälp. I början av augusti
1914 hade han ajournerat dumans sessioner, och rikets angelägenheter
hade under det första krigsåret skötts i kraft av ukaser, vilka kommo
till på administrativ väg. Först i februari året därpå sammankallades
duman ånyo, varefter den på grund av den skarpa kritiken mot
regeringen upplöstes efter tre sammanträden. Den allmänna
opinionens tryck hade dock tvungit kejsaren att den 1 augusti 1915 på
nytt sammankalla folkrepresentationen. Partigrupperna, vilkas
medlemmar voro besjälade av patriotiska känslor, bildade nu ett så kallat
»progressivt block». Detta utfärdade i början av september ett
program, i vilket man yrkade på en parlamentarisk regering, amnesti
åt de politiska fångarna ävensom ett antal reformer i demokratisk
anda. Kejsarens svar härpå var ett påbud om förnyad ajournering av
dumans sessioner. Ja, han gick så långt att han vägrade mottaga
talmannen Rodzianko, som fått i uppdrag att framlägga en
redogörelse för tillståndet i riket och att söka förmå kejsaren att återkalla
upplösningsdekretet. Denna utmaning till folkets representanter
skulle komma att stå regimen dyrt och bana väg för den utveckling,
vars slutpunkt blev revolutionen.
Även industri- och finanskretsarna visade prov på sitt patriotiska
sinnelag. Riket runt upprättades industrikommittéer, vilka föresatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
