Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Första världskriget på östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslöt att övergå floden där. Det blev vår fjärde nattliga ritt och på
morgonen voro vi framme i Luck, som mycket riktigt var i ryska
händer. General Denikin, som med sin skarpskyttedivision deltagit
i stadens erövring, orienterade mig så gott han kunde i läget. Strider
med fiendens arriärgarden voro i gång strax väster om Luck.
För att i enlighet med mina direktiv kunna avskära fiendens
förbindelser med Vladimir-Volynsk beslöt jag att såsom första mål
besätta den ett tjugutal kilometer väster om Luck belägna
vägknutpunkten Torczyn, där jag räknade med att kunna spärra vägen för
fiendens arriärgarden och träng. Det visade sig emellertid omöjligt
att i fiendens front finna en lucka, som tillät framryckning på djupet,
och hårda strider pågingo hela dagen och följande natt. Detta var
den femte natten divisionen ej sadlat av och knappt ens haft tid att
utfodra hästarna, för att ej tala om sömn. Följande dag erövrades
byn Boratyn norr om Torczyn. Efter en halv dags rast upptogs
angreppet mot Torczyn, vilket pågick hela natten.
Det gällde att tränga fram på djupet i riktning mot den viktiga
knutpunkten Vladimir-Volynsk, och den 11 juni på morgonen, redan
innan Torczyn fallit, riktade jag huvudstyrkorna mot byn Zaturcy
ett tiotal kilometer åt väster, medan Torczyn togs från norr och väster.
Då hade fiendens kolonner redan passerat byn. Vid Zaturcy lyckades
divisionen bryta sig igenom och fullfölja framryckningen parallellt
med den till Vladimir-Volynsk ledande chaussén, ända tills den
kämpat sig fram till ett avstånd av blott tjugu kilometer från staden.
Dessa strider pågingo i tre dagar.
Under tiden hade österrikarna hunnit kasta in sina reserver och
offensiven hade nått sin kulmen. Jag beordrades nu att utan dröjsmål
gruppera divisionen väster om byn Kiselin för att täcka infanteriets
omgruppering. Med utmattade hästar var det ingen lätt sak att samla
divisionen och snabbt kasta den i en ny riktning.
Divisionen stod nu på ömse sidor om vägen till Kowel. Icke
långt från mitt avsnitt funnos några höjder, närmast av intresse för
general Denikin, vars division låg snett bakom mig. Då denne
underlät att besätta höjderna gjorde jag det på eget initiativ, men
knappt hade mina avdelningar gått i ställning förrän striden om dem
var i full gång. Enligt fångarnas utsago angrepos vi av förtrupperna
till en tysk kår, vilken urlastats i Kowel. Även tyska reserver voro
sålunda i antågande. Jag ringde till Denikin, uppmanande honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
